Måste vi så gott som dö för att lära oss älska livet?

Detta skrevs i "Journal of Humanistic Psychology" av en 85-årig man som fick höra att han mycket snart skulle dö.

Han säger: "Om jag fick leva om mitt liv skulle jag försöka göra fler misstag. Jag skulle inte försöka vara så perfekt." Vi har perfektionsfetischer allihop. Vad spelar det för roll om man låter människor veta att man inte är perfekt? Då kan de identifiera sig med en. Ingen kan identifiera sig med perfektionen.

Han fortsätter: Jag skulle vara mer avspänd. Jag skulle inte vara så stel. Jag skulle vara dummare än jag varit på den här resan. Jag vet faktiskt få saker som jag skulle ta så allvarligt. Jag skulle vara galnare. Jag skulle vara mindre hygienisk." Låter det inte trevligt?

Den 85-årige mannen säger: "Jag skulle bestiga fler berg, jag skulle simma i fler floder, jag skulle se fler solnedgångar, jag skulle resa till fler ställen där jag aldrig varit. Jag skulle äta mer glass och mindre bönor."

Vi frossar verkligen i att förneka oss själva. Det verkar vara någon sorts självbestraffning. Det är klart att vi inte kan göra allt vi vill, men då och då behöver vi göra något helt vansinnigt. Man går till delikatesshyllan i snabbköpet och ser något man vill ha och man tar ner det från hyllan. Det kostar en förmögenhet och man säger: "Herregud" och ställer tillbaka burken och går och köper bönor. Säg en enda gång "så trevligt" och köp sex burkar. Ni förtjänar det.

Han fortsätter: "Jag skulle ha flera verkliga problem och färre påhittade". Nittio procent av det vi bekymrar oss över händer hur som helst inte och ändå går vi omkring och oroar oss för allting. Det är därför försäkringsbolagen är de solidaste bolagen i Amerika. De försäkrar oss mot allting. Mot valv som rasar ihop. Mot valv som reser sig. Han säger också: "Ni förstår, jag var en av dessa människor som levde förebyggande och förståndigt och förnuftigt timme efter timme och dag efter dag. Åh, visst har jag haft mina utsvävande ögonblick, och om jag skulle göra om allt igen skulle jag se till att få fler av dem. Jag skulle försöka att inte ha något annat än fina ögonblick - ögonblick efter ögonblick."

Ifall ni inte vet det så är detta livets innehåll. Bara små stunder, ögonblick. Missa inte nuet.

"Jag har varit en av de människor som aldrig gick någonstans utan en termometer, en varmvattenflaska, en flaska gurgelvatten, en regnrock och en fallskärm. Om jag skulle göra om alltihop igen skulle jag ha en lättare packning nästa gång."

Buddha yttrade något otroligt en gång. Han sa: "Ju mindre ni har, desto mindre har ni att bekymra er över." Alla säger: "Oh ja, det är så sant." Ändå samlar vi och samlar och samlar. Vi har saker i våra skåp som vi inte har använt på tusen år. Tallrikarna som faster Matilda tog med sig på mayflower - ta fram dem! Det är en förolämpning mot den person som gjorde dem att ha dem i skåpet. Använd dem - det är vad de är till för. Ingenting varar för evigt.

Till sist säger han: "Om jag fick göra om alltihop igen skulle jag börja gå barfota tidigare om våren och inte sätta på mig skor förrän sent om hösten. Jag skulle åka fler karuseller, se fler soluppgångar och jag skulle leka med fler barn om jag fick leva om mitt liv igen. Men ni förstår att det får jag inte".

Leva Älska Lära ~ Leo Buscaglia