fredag 24 februari 2012

Sociala tillställningar


Jag känner mig väldigt onormal angående dessa...

"Alla" verkar ju älska större sociala tillställningar med en massa folk och fest och glam.

INTE JAG.

Jag får mest bara ångest och funderar över hur jag ska ta mig igenom kvällen.

Jag pallar bara inte massor av människor. Känner mig tryggare om jag får befinna mig i en liten grupp. Ska jag för ovanlighetens skull ner på människobyn och socialisera, så väljer jag inte värsta partystället med massor av människor, fylla och dunka-dunka. Då väljer jag istället någon liten mysig pub eller liknande där man kan sitta ner och prata, umgås och ta ett glas i lugn och ro.

När det gäller hemmafester och dylikt, så föredrar jag enkelt och spontant. Blir det minsta lilla uppstyltat så känner jag mig bara fel, stel och obekväm.

Gladast brukar jag vara när jag känner att jag kan lämna evenemanget och pysa hem för kvällen. Sätta mig i min soffa med en filt och en kopp thé, andas, lugna ner mig och finna min ro igen.

Jamen skit i det då? kanske ni tänker. Ibland kanske man "måste". För att det är en älskad person i familjen. Jag kan göra det på mitt sätt. Vara där en stund och sen ta reträtt till min egen lugna lilla vrå!

Vi är alla olika, det är väl så det är bara. Jag borde inte hålla på med den här dumma jämförelsegrejen och tro att jag är så fantastiskt dålig bara för att jag nu inte råkar vara ett stort fan av allt. Kanske är det inte heller så att "alla andra" tycker eller känner som jag tror. Det finns kanske fler som jag?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dina ord vännen, är en beskrivning av mig :) du är inte ensam. De frågande blickar man får när jag säger att jag till exempel skulle vilja fira julafton ensam med mina barn, är svåra att ta vissa gånger. De förstår inte att jag kan uppskatta det. Nu har jag gått familjen till mötes när det gäller julafton och firat den med dem, men annars så väljer jag väldigt gärna det lugna alternativet, njuter när jag kan dra mig tillbaka och finna lugnet. Jag tycker inte du ska känna dig dålig för det. Tänk att vi är olika och de personer som älskar sociala tillställningar och mingla, de har väldigt svårt med lugnet och kan oftast inte umgås med sig själv i någon lång stund. Inte mår de dåligt över det heller. Ha en skön fredag. kram

Susanne Löfgren sa...

Åh vilka sanna kloka ord! TACK för dem min underbara kloka fina vän! =) En stor KRAM till dig!!! :) <3 <3 <3

Jennie sa...

Det vet du att det finns! Jag är ju en av dem som är som du. :) Inget fel med det, men jag vet hur lätt det är att känslan av att andra tycker att man är tråkig, osocial kommer upp inombords. Men huvudsaken är ju ändå att man mår bra själv, vad tillför man en fest om man inte trivs och känner sig obekväm? :)

KRAM!

Susanne Löfgren sa...

Ja usch varför måste man plåga sig själv med de där onödiga tankarna? Jag börjar ju redan innan det är dags och bygger upp sån ångest att jag är ju förstörd redan innan jag är där.. :-/ Men det är så himla skönt att veta att man inte är ensam om att känna såhär! KRAM underbara fina du!!! :-) <3 <3 <3