söndag 14 mars 2010

Älskade lilla du!

Idag har jag sovit mest hela dagen.. har behövt det för jag känner mig fortfarande alldeles tömd på energi..

Tänker på att vi skulle ses nu i veckan, jag har ju så mycket roligt att berätta för dig! Vill skicka sms till dig men det går ju inte.. Tänker på att jag aldrig nånsin mer får krama om dig, aldrig höra ditt skratt eller din röst.. Aldrig piggna till när du plötligt dyker in på jobbet och livar upp min tillvaro, eller kommer förbi bara för att ge mig en kram när du vet att jag haft en tung dag..

Är innerligt glad att jag varit för lat för att rensa i min inkorg trots att den varit så full.. Har läst igenom allt du skrivit och skrattat och gråtit! När jag träffat finaste A skrev du till mig att du var så glad för min skull! "Är han snäll med dig? Håller han din hand?" och för inte alltför längesen skrev du till mig att du gjorde glädjeskutt hemma i lägenheten..

Allt är så himla konstigt och jag kan inte förstå.. Du finns för alltid kvar hos mig i mitt hjärta...!

7 kommentarer:

Only me sa...

Fy så alldeles hemskt! Det är så ofattbart när någon har dött. Att de inte finns mer. Att man aldrig kan träffas igen.Alla saker man vill säga och göra som inte längre är möjliga.
Tur att du kunnat sova ordentligt igår, för sömn behövs för att orka bearbeta.

Massor av kramar till dig <3

Sandra på Ön sa...

Vet inte riktigt vad som har hänt, men förstår att det är en mycket tragisk händelse. Jag sänder över massa tankar till dig och finns här om du behöver prata. Kramar Sandra

Susanne Löfgren sa...

TACK för att ni finns....!

KRAM! <3

Sara sa...

Vem är det som gått bort? :/ Undrar om det är någon jag vet vem det är..

Markus sa...

Jag tänker och tänker så mycket över det som har hänt..
Kommer att ta ett bra tag innan jag kommer över det här...

Mvh Markus..

Susanne Löfgren sa...

Markus - låt det ta tid.. tiden är allt och ingenting.. ibland gör livet så ont.. Blir iaf påmind om att visa sina älskade kärlek varje dag, inte ta dem för givna, visa att man finns där...

Kram!

Markus sa...

Tack!!

Man måste låta det ta tid.
Det gör såå ont i perioder..
I såna perioder börjar man nästan själv undra om livet är värt och leva..

Man måste visa att man finns där för dem man älskar.


Kram!!