Älskade människor!

Man älskar inte människorna i sitt liv för att de är perfekta på något sätt! Man älskar dem för att de är de personer just de är!

Man älskar dem med deras styrkor och sårbarheter! Man älskar dem deras bra och dåliga dagar! Man kanske inte alltid vill likadant, man kanske inte alltid tycker likadant, men man kan säga till varandra vad man tycker och acceptera varandras olika åsikter!

Ibland kanske det går länge mellan gångerna man hörs eller ses, men det spelar liksom ingen roll! De där människorna finns hos en i hjärtat hela tiden! När man väl hörs eller ses är det extra roligt och allt är som vanligt oavsett hur längesen det är man hördes eller sågs! Och när det gäller, när det verkligen, verkligen gäller - då finns de där! Alltid!

Man älskar inte människorna i sitt liv för att de är nåt slags perfekta fotomodeller, de är ju alltid vackra i ens ögon, de där människorna man älskar och tycker om! Den älskade är alltid vacker finns det ett uttryck som heter och det är så himla sant!

Man älskar de där människorna för att de berikar ens liv! För att de lyfter en, gör en till sitt bättre jag! För att de inte backar när jobbiga saker händer, för att de ständigt, alltid finns där i bakgrunden redo med ett vänligt ord eller en kram om det behövs! För att man vet att de älskar en precis så som man är med alla fel och brister, med alla bra sidor man har! För att de kan plåstra om hjärtat när det är lite trasigt! För att man delat tårar och skratt! För att de kan vända en dålig dag! För att de kan förgylla en redan bra dag! Man älskar dem för att de kan förlåta en om man har gjort något galet!

Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem - er - de där underbara härliga oumbärliga människorna! ♥ ♥ ♥