onsdag 21 april 2010

Jag har bestämt mig!


Jag har bestämt mig! Man har alltid ett val. Jag har valt att jag vill leva mitt liv och njuta av det! Jag har bestämt mig för att jag är bra precis så som jag är. Jag har bestämt mig för att jag vill vara frisk och stark - inte sjuk och svag!

Jag har bestämt mig för att mat är något viktigt och gott, något man skall njuta av, något som skall ge en kraft och energi att orka finnas, leva, skratta, älska, träna, göra det man tycker om!

Jag har kommit långt långt på min väg med mig själv! Ändå finns det stunder då jag trillar tillbaka, då jag trasslar in mig i gamla tankar! Jag vet att det är så med utveckling, att det är två steg framåt och ett tillbaka!

Igår var en sån stund. Då jag fick för mig igen att jag inte duger som jag är. Att livet vore bättre om jag vore smalare igen. När jag känner så blir jag rädd, rädd för mig själv, mina tankar, att jag inte har kommit någonvart med mig själv.

Jag glömmer då bort att jag faktiskt ser någon vacker som jag älskar i spegeln mest varje dag! Att jag faktiskt kommit jättelångt på min väg! Att det är två steg framåt och ett tillbaka!

När man har gett sig in på vägen till inre utveckling, går det kanske inte helt som man avsett. Men det finns ingen anledning att bli rädd, för utvecklingen kan röra sig framåt långsamt för att plötsligt ta ett stort språng framåt och sedan röra sig i cirklar ett tag. Det kan kännas som att man är tillbaka på samma plätt och stampar igen, men man får inte glömma att man fått nya insikter på vägen och att man befinner sig på en ny nivå!

Igår trodde jag att jag var tillbaka på den där plätten. Jag hamnade helt i mitt gamla tänk, att jag skulle gömma mig för världen och smida mina egna sjuka små planer som ingen skulle få veta om.

Jag ville inte berätta för någon igår, för då skulle kanske någon kunna väcka mig, hindra mig, säga att jag hade fel, att jag är någon annan nu!

Jag kom på att jag har ju bestämt mig! Vad håller jag på med? Jag skrev till en vän att jag behövde prata! Han ringde upp mig! Han lyssnade, förstod, var sådär fantastisk som bara han kan vara! Jag pratade och pratade, alla jobbiga ord rann ur mig tillsammans med massor av tårar!

Jag kom tillbaka igen! Jag mindes hur gnistan i mina ögon dog när jag försakade mig själv, tänkte att jag inte var viktig, när jag förnekade mig livet och förbjöd mig allt. Jag kom ihåg hur livet var en enda kamp, hur det var allt annat än ett fritt flöde!

Han sa alla de rätta orden, han gjorde mig hel igen! Jag gjorde mig hel igen! Jag är stolt över mig själv! jag är tacksam över honom!

Imorse när jag vaknade och såg mig i spegeln såg jag den där vackra fantastiska kvinnan igen!

Jag har slagit in på ett nytt spår! Jag har bestämt mig! Det gör inget att jag någon gång ibland trillar ur det, för jag kliver tillbaka i det rätta igen! Jag har bestämt mig! Jag vågar!

Det går att skapa nya banor i hjärnan, där nya, starka, friska tankar får plats! Där de i sin tur skapar något nytt och fint!

Det är fantastiskt! Det är härligt och underbart att leva! Allt går att förändra till det bättre om man vill! Två steg framåt och ett tillbaka, det är så det brukar fungera med den där personliga utvecklingen! Ingen väg är spikrak. Men det går framåt på något sätt! Till nya fina saker i livet! :-)

Jag är viktig! Jag räknas! Jag är jag, jag är unik! Det finns ingen annan av mig.

Älska er själva idag! Kom ihåg att ni är helt fantastiska underbara varelser precis så som ni är! Livet är för kort för att kastas bort!

6 kommentarer:

Miss M sa...

En underbar insikt att komma till *kärlek* <3

PoK Malin

Susanne Löfgren sa...

Helt fantastisk! :-) ♥ ♥ ♥

Jennie sa...

Jag grät när jag läste det där... <3

Susanne Löfgren sa...

Jag grät när jag skrev det... <3 Kram!

ingela plingela sa...

Vi är alla underbara, TACK Susanne för din ärliga öppenhet!
Du är fantastisk :-)

Susanne Löfgren sa...

Tack desamma älskade fina Ingela! :-)) <3 <3 <3