Tron på människan!

Jag påstår inte att jag är någon expert, vare sig det gäller äldreomsorgen eller kriminalvården. Jag har jobbat inom båda, äldreomsorgen var det många år sedan sist, och kriminalvården väldigt nyligen.

Jag har funderat lite på det här med människosyn de senaste dagarna, med grund av en "status" som cirkulerat på facebook och som lyder följande:

"Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldre-boenden! Så får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, och de får pengar i stället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och bada 1 gång i veckan (max)!"

På sätt och vis kan jag förstå människors tänk om detta, att det är orättvist på något sätt, samtidigt som jag inte förstår det, skulle aldrig själv lägga de där raderna i min status exempelvis. Kanske ser jag det själv på ett annat sätt eftersom jag arbetat inom kriminalvården.

Varför ska en sak bytas ut mot en annan? Vad blir det för bättre av det? Visst ska vi arbeta på att förändra saker som är fel, visst ska vi ha en tro på det. men vi ska också ha en tro på MÄNNISKAN!

Alla har vi någon i vår närhet som utfört en kriminell handling, förmodligen har vi själva också gjort det någon gång i livet. Säkert vet du någon som kört för fort och fått böter eller mist körkortet. Kanske vet du om någon som varit rattonykter eller kanske vet om någon som förskingrat pengar eller dylikt. Visst är det skillnad på någon som stulit en penna och någon som berövat en annan människa livet, det fattar väl jag också. Men var går gränsen?

En kvinna som under hela sitt liv blivit utsatt för misshandel av den hon lever med. Som kanske till slut får nog och når sin gräns och tillgriper något tillhygge där gubben dör på kuppen, eller kanske gör något i rent självförsvar och det går riktigt riktigt snett, riktigt illa och därmed åker hon in bakom lås och bom för detta. Är det annorlunda då? Annorlunda motför "en annan mördare"? Hur hade du sett på saken om det var din egen syster eller bror? Hade du då sett att det är en MÄNNISKA, inte bara någon som går under kategorin kriminell?

Tron på människan måste finnas. Annars finns ingenting.

Om alla "får skylla sig själva" och vi alla ska "sköta oss själva och skita i andra" då kan vi lika gärna stryka ordet medmänsklighet ur ordboken..

"Rötägg" och psykiskt sjuka människor finns det inom det kriminella, såväl som inom alla andra "kategorier" i samhället om vi nu ska dela upp det så.

Människor med trasiga uppväxter, som vuxit upp med alkohol eller andra droger ständigt närvarande, som inte haft någon riktig familj eller något riktigt skyddsnät, som kanske inte har styrkan att stå emot, som aldrig haft NÅGON som trott på dem. Trasiga små själar som blivit människospillror.

Det är aldrig någon ursäkt, men det kan skapa en viss förståelse varför det kanske blev som det blev.

Har man ingen som tror på en, ingen som SER en, vissnar man bort till slut och det blir inte lika lätt att heller tro på sig själv, att man kan något, att man är något. Att man har ett värde.

Studier har gjorts, där en lärare blivit informerad, innan den blivit tilldelad en skolklass, att "eleverna i denna klass är något extraordinärt, de är väldigt begåvade". Eleverna har gått ut med toppresultat och de var "bara vanliga elever" om man nu kan säga så. Den tro läraren haft på dem gjorde att de presterade som de gjorde.

Är det inte lätt så att vissa barn ses som "de där stökiga hopplösa ungarna", de som ingen riktigt tror på. Vad ges de för förutsättningar?

Det är så viktigt att bli SEDD. Det är så viktigt att någon TROR på en! Att man annars kanske lätt känner att "Det är ingen idé" kan jag faktiskt förstå.

Jag har mött så många fina fina själar som hamnat snett i tillvaron. Som är så otroligt fina människor. Som är otroligt talangfulla och kloka. Som kanske gör dumma saker när de har droger i kroppen exempelvis. Som gör dumma saker för att få ihop pengar till droger.

Det är olagligt och det är fel. Det är ingen ursäkt.

Men vi får aldrig, aldrig någonsin tappa tron på människan. För då är vi fel ute.

Vi lever i en konstig tid. Vi är som små robotar som hela tiden ska prestera, prestera, prestera. Annars har vi inget värde. Var är MÄNNISKAN i det hela? Vem ser henne? Vem ser och förstår hur viktig mångfalden är? Att vi alla är olika? Att vi alla har vår givna plats här i samhället och på jorden. Att vi alla fyller en viktig funktion. Att vi inte alla kan vara lika. Att vi alla behövs!

Är det en slump att det idag är 5 gånger vanligare att unga personer (15-24 år) vårdas på sjukhus för sitt narkotikaberoende och att det är 3 gånger vanligare med vård av alkoholrelaterade problem än för 20 år sedan? Och då är det inte akutsjukvård, utan psykiska störningar, psykoser och andra psykiska obalanser.

En rapport från folkhälsoinstitutet visar att antalet kvinnliga alkoholister har ökat med 50% från 2003 till 2007.

Nä, jag tror inte det, att det är en slump alltså.

Som vanligt halkar jag in på tusen olika sidospår, men det får vara så. Detta är mina tankar och funderingar som föddes ur detta.

För att återgå en smula till huvudämnet som drog igång allt detta i mitt huvud; äldre som varit kriminella i sitt liv, gäller annat för dem? Skall de ha sämre villkor eftersom de ändå har varit i det facket..?

Hur tänker ni kring detta?

Hur det än är, så är vi alla människor. Hur det än är, så föddes vi alla till denna jord som oskyldiga små spädbarn.

Det är en svår diskussion. Jag vet det. Det som hänt en ursäktar inte vad man gjort. Men som sagt, var går gränsen? Vi kan alla hamna inom kriminalitet, vi kan alla bli så omkullvälta av livet att vi hamnar i saker vi aldrig trodde vi skulle hamna i.

"Det finns ett enkelt och osvikligt säkert sätt att sluta se sina medmänniskor som just det - människor!

Det är genom att börja kategorisera dem...

När man inte orkar se lidandet och tragedin så säger man inte längre, Pelle Lena, Hasse och Tova - man säger hemlösa, missbrukare, dubbeldiagnoser, psykiskt sjuka, invandrare, kriminellt belastade och så vidare och så vidare.

Listan kan göras hur lång som helst..."