Time to say goodbye...

Om två timmar sätter jag mig i bilen för att plocka upp sophie och så ska vi bege oss mot Frösön.. till kyrkan.. till din begravning..

Klumpen i magen är så stor, ond och tung.. Jag har svårt att andas..

Älskade fina lilla du! Aldrig kunde jag väl ana vid vårt första möte att jag en dag inte alltför långt bort i tiden skulle befinna mig i kyrkan, på DIN begravning.. Du får ju inte ens uppleva din 30års-dag som är i slutet av Oktober i år..

Åh vad jag vill ha dig kvar! Åh vad jag vill höra din röst och ditt skratt! Åh vad jag vill att det ska plinga till på mobilen och se ett sms ifrån dig.. Jag har fortfarande kvar dig i kontaktlistan. Jag har kvar dina fina sms och det roliga mms:et du skickade när du fixat håret!

Jag håller kvar dig allt jag kan, griper efter halmstrån. Du bor alltid i mitt hjärta, det vet du va?

Jag grät hela dagen igår och idag känner jag mig helt nollställd.. om ett par timmar kommer jag att krascha igen känns det som...

Åh.. varför varför varför????????

Älskar dig!!!