Förändrad

Jag ler när jag kommer på mig själv.

Något har skett.

En förändring!

Många förändringar. Jag är definitivt inte samma person som jag var för ett år sedan, inte ens densamma som för några månader sedan.

Jag kan fortfarande tillåta andra människor att dra energi av mig, men jag kommer på mig själv när det sker och jag låter det inte fortsätta.

Jag har blivit starkare i mig själv. Jag är jag. This is me - take it or leave it!

Bryr mig liksom inte om så mycket vad andra tycker och tänker om mig på samma sätt längre. Oavsett hur jag är/inte är, vad jag gör/inte gör, så finns det alltid människor som inte gillar det eller gillar den som är jag. Jag kan bara fortsätta vara den jag är, för det är synd och skam att kasta bort sin unika personlighet! Det finns bara den rätta vägen nu. Min väg.

Det känns skönt de gånger jag kommer på att, fasen det berör mig inte värst mycket längre, såna gånger andra människor av olika anledningar blir sur eller arg på mig, suckar och beter sig som offer eller helt enkelt bara stör sig på min personlighet. Det är en sak om det är rättfärdigat. Om jag skulle betett mig illa på något sätt eller så. Men om så inte är fallet, så köper jag inte det där.

De gånger någon betett sig på sätt som gör mig illa eller pratat bakom min rygg - tänker jag att det säger ju faktiskt mer om den människan än vad det gör om mig!

Jag står hellre upp för mig själv än tillåter mig att trampas på så som jag ofta tillät förut. När jag står upp för mig själv händer en finurlig liten grej. jag får respekt! Om inte annat visar jag MIG SJÄLV respekt!

Ju närmare jag kommer kärnan. Mig själv. Desto lättare går det. Desto starkare blir jag. Desto mer självklart blir allt.

Det är fantastiskt!

TACK!