Älskade jag!

De senaste dagarna har jag mått så otroligt gott! Känner en sån stark och självklar kärlek till mig själv! Det är så underbart så jag vill krama om mig själv och hänga med mig själv hela tiden! :)

Hittade nyss en anteckning från Oktober 2009 där jag skrev om denna fina och livsnödvändiga kärlek:

"Älskade lilla jag! Åh denna underbara starka härliga kärlek! Det är den värsta, den bästa, den svåraste och den ljuvligaste kärleksaffären i hela mitt liv!

Kärleken till mig själv. Det har varit och det är fortfarande en brottningsmatch då och då! Men jag känner mestadels lugn, frid och äkta, stark och sann kärlek i dessa dagar! Jag har slutat brottas och börjat att omfamna mig själv istället! Det är fantastiskt och helt underbart!

Att se på mig själv med kärleksfulla ögon, det fyller mig med alla möjliga starka känslor och det får mig att såväl skratta som att gråta! Jag är en underbar själ som bor i min kropp denna tid på jorden.

Jag har under så många år av mitt liv lagt krokben för mig själv. Hånat mig själv. Hatat mig själv. Förpestat min egen tillvaro och gjort allt så svårt. Jag skapade det helt själv med mina tankar.

Ändå gjorde jag så gott jag kunde just där och då, och jag har förlåtit mig själv för detta! Jag ångrar ingenting i mitt liv, för det har gjort mig till den jag är idag! Jag känner och jag VÅGAR känna! Jag vågar vara den jag är idag och jag står upp för mig själv. Jag respekterar mig själv.

Jag har så mycket att ge, både till mig själv och till andra och jag får så mycket tillbaka!

Jag är så innerligt tacksam över att leva och finnas och över att vara just jag! Det är fantastiskt och underbart!

Tack för att jag finns och för att jag är jag! :)"