När jag gör slut med något, behöver jag distans till det! I detta fall mina tävlingsplaner som jag klev av från för några veckor sedan, då behöver jag liksom en periods "detox" från allt det där.
Alla fitnessbloggar jag tokläst under den tiden, fixar jag inte att läsa i längre.. Jag fixar inte att läsa om/vara i kontakt med dessa kroppsideal. Jag säger inte att det är något fel med det, alla lever vi våra liv så som vi själva vill ha dem! Men JAG mår inte bra av dem just nu när jag ännu är lite skör efter att ha tagit steget bort från detta!
Jag tycker inte om att läsa om all denna kontroll, kontroll över maten, kontroll över kroppen, jag behöver släppa på min kontroll för att må bra och det har jag gjort nu. Därför håller jag mig ifrån allt detta nu.
Å sämst mår jag av bloggar där författarna konstant klagar på sina kroppar/slår på sig själva för att deras kroppar är o-perfekta. Det är "åh vad jag är tjock" och "kass form", feta lår och magar och allt vad det är.
Jag har själv sagt, gjort och skrivit så. Alltför många gånger. Jag känner mig rätt så klar med det och det gör ont i mig även när jag läser andras ord/tankar/känslor kring såna saker. Det skär i mig.
Varför slå på oss själva när vi kan säga fina ord till oss? Känna oss glada och tacksamma över att vi har vår kropp att bo i vår tid här på jorden?
Att "komma i form" kan vara en rolig bonus av träningen, helt klart. Jag tror dock att resan blir så mycket härligare, roligare och mer hållbart om det börjar i glädje! Glädje och njutning i sin träning, i sin mat, i sitt liv! För MIG är det så i alla fall. Detta är mina tankar och funderingar kring detta.
Träning är hälsosamt och så även sund mat. Men som med allt annat kan det bli för mycket av det goda även där. Att något tar över så att det blir ohälsosamt istället. Den gränsen kan nog bara vi själva känna, men därmed inte sagt att vi alla gånger gör det.
Funderar också då och då över allt detta med ideal.. Vi matas ju med dem konstant. Det är nog inte så enkelt att hålla distans till dem alla gånger! Precis som med alla annat i samhället blir vi ju pådyvlade att si och så ska det vara. Men vi är inte alla stöpta i samma form. Vi ska inte vara det heller. Det är det som är det fascinerande och underbara! :)
Så länge vi själva känner i våra hjärtan att vi har roligt, känner glädje, mår bra av våra mål och resor dit! Alla har vi olika resor, olika tycken, olika meningar och mål!
Det kanske blir lite osammanhängande nu, men så fungerar det för mig när jag skriver, det som behöver komma ut, printas ner och det får bli lite hipp som happ om det råkar bli så! :-)
Tillbaka till huvudämnet. Jag behöver alltid ett sånt här break när jag är färdig med något i mitt liv, när jag "gör slut med det". Jag har inte ens haft någon lust att styrketräna de senaste veckorna. Det tar emot att gå till gymmet, hela kroppen och själen stretar emot. Det är förknippat med en tung känsla just nu och då får det vara!
Benen är fulla med spring och därför ägnar jag mig åt den träningen istället nu, den som känns rolig! :-) Jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till min styrketräning, det har jag alltid gjort, den har alltid funnits där även om vi haft våra separationer.
Jag följer känslan HÄR och NU. När tiden är mogen igen så är den det. Tills dess tänker jag inte stressa/tvinga fram något.
Jag är så glad och tacksam över att jag börjar hitta någon slags balans i tillvaron, i mitt fina lilla liv. Jag vägrar att döda lusten och glädjen. Å jag har blivit rätt duktig på att stå upp för mig själv och vara allt jag är.
Det är inte alltid människor omkring mig hänger med i mina svängar. Det svänger hit och dit och det kan gå fort! Men jag hänger med i dem, för de slingrar sig kring den rätta vägen. Och jag går hellre med stapplande steg på den rätta vägen än att med fasta steg gå vilse! :)
Livet är så otroligt spännande med alla sina turer hit och dit, alla händelser, känslor och allt som faller på plats efterhand!
Jag känner stor tacksamhet över det! Tacksam över att jag alltmer sällan halkar "ur spår" längre stunder. Å tacksam över alla dessa "ur spår" också! För jag lär mig något om mig själv varenda gång! Jag utvecklar styrka och mod och jag kommer lite närmare kärnan och mer och mer underfund med vem hon är - den där Karin Susanne Löfgren! Älskade fina lilla jag! :)
Nu kanske jag slirade iväg lite väl långt från rubriken, men det må så vara! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar