Jag har funderat över det där några gånger nu. För det första kan man ju fråga sig; vad är en "typisk" tjej då egentligen? Och någon sådan finns kanske inte? Jag gillar inte att generalisera och dra alla över en kam, ser hellre till personlighet än kön. Dock har detta slagit mig några gånger nu, så jag kan inte låta bli att fundera över saken.
Om jag hamnar någonstans där det är blandat killar och tjejer, blir det oftast att jag hamnar med och pratar med killarna, utan att jag tänker på det. Jag upplever ofta att de är enklare att umgås med på nåt sätt. Inte en massa kringsnack eller tissel och tassel, det är raka puckar som gäller och det blir inga konstiga oklarheter som gör att man känner sig osäker.
Ibland känns det som att tjejer många gånger har såna behov av att skvallra (eller vad man ska kalla det) bilda grupper, prata bakom ryggen och göra långa utläggningar om saker jag inte finner värst intressanta (Guuud, såååg ni hur hon såg uuuuut?!?!). Det ger mig liksom inte så himla mycket och då umgås jag hellre med människor jag kan diskutera nåt vettigt med, och där konversationen verkligen ger mig något.
Missförstå mig rätt, visst har vi väl alla behov av att tagga ner ibland och jag menar inte att det konstant ska diskuteras en massa viktiga saker. Ibland behöver man bara få skratta och flamsa också! :-) Men just det där med att snacka skit och ha sig, tilltalar mig inte så värst. Jag känner mig osäker bland såna människor. Om de snackar si och så om den och den, vad säger de då om mig när JAG går därifrån? Jag upplever iaf att det skapar en osäker stämning.
De tjejkompisar jag har är såna coola tjejer/kvinnor! Jag är grymt tacksam över att jag har dem i mitt liv! Både dem och de killkompisar jag har! Dessa människor GER det mig så mycket att umgås med! Att befinns mig i deras närhet eller tala med dem laddar mig med positiva energier, det är så grymt jävla gött!
Å nu blev det totalt skrivstopp i den frågan! :-) Ha det helt jävla underbart alla raringar därute! =)
4 kommentarer:
Jag har också alltid känt mig tryggare bland killar än tjejer. Jag har även fler kompisar som är killar än tjejer och jag älskar att mitt yrke är mansdominerat. Fast det är såklart jättekul att det kommer in mer och mer tjejer också men de är ju ändå på nåt sätt lite mer "killiga" eller vad man ska säga, de flesta iaf. Jag har några få tjejkompisar som jag "sparat" och som jag vet att jag kan lita på, de är inte många och det tar ett jäkla tag innan jag vågar släppa nån ny inpå livet.
Jag tror faktiskt att det är just den grejen att killar oftare kör med raka rör, än tjejer, som gör att det känns tryggare! Det är ju liksom inte så roligt med backstabbers, som visar en sida för att sedan hugga en i ryggen..
Just nu känns det dock som att jag har riktiga sköningar omkring mig! Människor som jag känner mig trygg med och som gillar mig för den jag är, utan att hålla på med en massa konstigheter..
Många gånger tror jag också att det rör sig om ren och skär avundsjuka, när människor skvallrar och snackar skit.. de kan liksom inte ta att någon annan är nöjd med sin tillvaro och vem man är...
Mmmm "vi" tjejer är ju liksom kända för att vara avundsjuka så det ligger nog mycket i det. ;) Tråkigt nog. Tur det finns killar, på flera sätt och vis haha. ;) Visst, jag kan också känna mig lite avundsjuk på vissa saker hos andra tjejer. Jag vet inte om jag kan kalla det avundsjuka egentligen men? Men inte till den grad att det blir något elakt av det. Jag är mer glad att hon har det och det men kan ändå önska litegrann innerst inne att jag själv hade det. Utan att gå till överdrift alltså. Öh... fattaru!? :P
Haha, ja jag tror jag fattar! ;-) Jag kan nog oxå känna så ibland.. Men på nåt sätt så, när jag känner mig stark och trygg i mig själv, så känner jag sällan så! Ibland kan jag känna mig lite avis om någon annan e supersnygg och i mina ögon perfekt t ex. Men att vara snygg är inte synonymt med att vara lycklig - och jag vet ju knappast vad den människan gått igenom i sitt liv! Oftast är jag mest fascinerad av vackra människor! Även om jag vet att jag inte är någon värst ytlig person, så har skönhet alltid tilltalat och fascinerat mig! :-) Och man FÅR vara fåfäng - som sagt! ;-)
Jag tror att det är bra om man genuint kan känna sig glad över andra människors skönhet, lycka, framgång, vad det än är, jag tror man då själv blir en gladare person! :-)
Skicka en kommentar