Igårkväll var jag till Timrå för att se min vän Robin göra sin tävlingsdebut i bodybuilding, i klass -75. Detta var en nybörjartävling och hans absolut första! Jag åkte ner med hans bror med tjej, med var oxå en vän till dem och hans tjej. Jag blev upp-plockad vid halv fyra, sen åkte vi förbi Mc donalds i lillänge och sen bar det iväg! Vi var där i god tid, en timme innan, tävlingen började 19. Det var sjukt mkt folk och blev till slut helt fullproppat, så det var skönt att ha fått sittplats!
Robins klass var först ut och jag fick äntligen se honom! När jag såg honom kliva upp på scenen, visste jag att detta inte kunde gå annat än riktigt bra! Han var i så jäkla bra form!! Har inte sett honom på en månad nu tror jag, då han inte orkat med något socialt liv på slutet. Allt blir så extremt på slutet, inför en tävling och det mesta kretsat kring mat och träning. Ju närmare tävling det kommer, desto mer extremt blir det. Detta har jag haft full förståelse för. Han har kämpat så länge för detta och jag är så grymt imponerad!
Många frågar sig kanske varför man gör en sådan här sak, men jag förstår det absolut, till hundra procent! Jag var själv sugen på att tävla för några år sedan, men då i fitness. Men för mig blev det för mycket, gav mer än det tog, och nu gäller det att hitta nya mål med träningen, för mål behöver man! Det går såå mkt bättre att träna då!
Tillbaka till ämnet ;-) Jag är så sjukt imponerad och inspirerad av människor som verkligen är dedikerad något! Som satsar allt och kämpar järnet för vad de vill, tror på och brinner för! Robin är definitivt en av dem!
Jag hejade på och skrek så jag tappade rösten igår! Det går inte att beskriva känslan när jag såg honom göra sitt allra bästa där på scenen, i sitt livs hittils bästa form! Jag kände mig så jävla stolt, rörd, glad och blev helt tårögd! Vi var 21 st som var där å hejade på och jag tror vi alla kände likadant!
Och känslan när jag fick träffa honom efteråt och äntligen krama om honom! Gud vad jag har saknat att få krama honom ordentligt! Vi brukar umgås intensivt, gå långa promenader och filosofera över livet och allt möjligt och han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta! Han kändes så liiten! Tokbrun och med insjunkna kinder efter sista tidens hårda deff stod han där, lite trött, men strålande som en sol!
Jag blir helt tårögd bara när jag tänker på det!
Fan vad jag älskar dig vännen!!!!! Du är en sån fantastisk och underbar människa!! Är så oerhört glad över du är min vän och finns i mitt liv! Jag är så imponerad av din prestation, så jävla stolt, glad och rörd! Att du dessutom är en så otroligt fin människa, så glad, klok och ödmjuk, gör inte saken sämre!
Tack för att du finns!!! Och tack för den makalösa kvällen du bjöd på igår! Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar