Min träningsresa!

De första funderingarna som ploppade upp i mitt huvud när jag vaknade idag (unnade mig rejäl sovmorgon för jag kände mig helt jäkla slut i kroppen igårkväll), var hur träningen har sett ut genom mitt liv. den fysiska alltså.

Rörelse har alltid ingått och funnits där, vi har det ju i oss naturligt som barn! Å det var inget stillasittande inne för att spela TV-spel eller annat, vi var ute och lekte och rörde på oss å hade roligt. Idrotten var aldrig något jag direkt såg fram emot under skoltiden, inte de tidigare skolåren i vilket fall. De enda gångerna jag fann något nöje i det var när det var något som kändes som lek för mig, när jag kunde ha roligt och slappna av utan prestationsångest.

I 95 fall av hundra så var det dock bollsporter som gällde. Jag har aldrig varit så vidare förtjust i dessa bollar och därmed inte så vidare bra på dessa sporter heller. Det enda jag gillade var volleyboll och det var jag faktiskt rätt bra på av den anledningen kanske - att det var skoj. Men så missade jag en serve och en tjej i klassen vrålade rakt ut vilken sopa jag var. Det var sista gången jag spelade. Jag vet hur patetiskt det låter, men jag var (och är) en sån känslig liten själ och jag dog lite varje gång något sånt hände, skrumpnade ihop lite till. Skolåren var inga bra år i mitt liv. Nog om det, tillbaka till bollarna!

Det kändes alltid så prestationsinriktat dessa lektioner, de som blev sedda var de där duktiga, de som var bra, vi andra blev sist invalda (otroligt dumt sätt) och det stimulerade väl oss inte direkt till glädje att försöka så värst heller för vi hade ju redan den där stämpeln att vi var sämst.

Jag önskar att alla hade blivit sedda! Att vi alla hade fått prova olika saker och hitta glädjen i det hela, det är väl glädjen det handlar om egentligen? Att hitta sin grej och därmed hålla rörelseglädjen igång i sitt liv!

Träningen har alltid funnit där hos mig ändå på något sätt! Dels vardagsmotionen, vi gick och cyklade till varandra när vi skulle umgås. Å så gillade jag ridning och sysslade mycket med det under några år. Jag gjorde armhävningar hemma i mitt flickrum på morgnar och kvällar kommer jag ihåg. Hade ett par små hantlar också som jag tränade med även om jag knappast hade någon koll på hur det skulle gå till! Å när det var tävlingar i skolan, som snöstjärnan, där vi skulle åka längdskidor och samla kilometrar, fick pappa mäta upp ett spår på "lägdan" ovanför huset och där åkte jag målmedvetet varv efter varv på kvällarna och satte sen mina kryss i det där papperet när jag var klar.

När jag började gymnasiet, hände något. Plötsligt fick idrottslektionerna ett helt annat skimmer över sig! Här fick jag en idrottslärare som hade den fantastiska förmågan att han SÅG oss alla! Dessutom fick vi prova på en massa olika saker! Här fick jag för första gången testa styrketräning - något jag fastnade för på en gång och som alltid kommer att följa mig i mitt liv! Jag upptäckte simning och började simma 6 dagar i veckan på min fritid. Tävlade mot mig själv och klockan och smygtävlande mot tävlingssimmarna i längderna intill. I slutet av gymnasiet vågade jag för första gången kliva in på ett gym och blev medlem där, då försvann simningen ur bilden, nu var det styrketräningen som gällde istället!

Jag fick förresten VG i idrotten i gymnasiet - VEM skulle ha kunnat tro det innan??? Jag är min idrottslärare evigt tacksam än idag över att jag fick känna mig bra på en idrottslektion för en gångs skull! Över att jag blev SEDD och inte bara försvann in i något hörn för att jag inte var grym på fotboll liksom. För att det handlade om GLÄDJE och inte bara en massa PRESTATION.

Så rullade åren på, styrketräningen var med mig mest hela tiden. På gott och ont. Jag hade många kroppsfixerade år, som kanske hade sin grund i min på den tiden dåliga självkänsla som hängt med mig genom åren. Mycket handlade om att forma kroppen "rätt", äta "rätt" saker för att hålla sig "deffad" och ha "en så kallad snygg kropp".

Visst har träningen en god effekt ändå, men allt tippade iväg åt helsike för långt åt fel håll. Det blev många gånger en boja istället för något bra. Hade mina dagar ibland när jag kände "fuck this" detta är inte bra Susanne. Men fortsatte att köra på i samma hjulspår, ivrigt påhejad av kommentarer om "min fina form".

Så förra sommaren, hade jag en period när jag mådde lite sådär. Jag kunde känna ångest när jag vaknade på morgnarna och för att få bukt med den på något sätt gav jag mig ut och joggade. Jag som bara tränat styrketräning och gått promenader (allt för fettförbränningen, som det var i min skalle förut...) hade ingen vidare kondition. Flåsade efter bara några meter och i början var det en allt annan än trevlig upplevelse.

Men jag började känna något under mina rundor, det där ångestfyllda som jag vaknade med, byttes ut mot en skön känsla i kroppen, TROTS att det gick så tungt för mig. Å för varje runda gick det något lättare!

Efter några veckor var jag fast! Något jag aldrig hade trott om mig själv! Springa? Jag? Jag tog allt i min egen takt, gick inte ut sådär stenhårt som jag gjort under tidigare försök. Lyssnade på kroppen, joggade en bit, gick en bit, joggade lite igen. Om en runda gick lite segare eller tyngre, så fick det vara så. Jag hade ju iaf tagit mig ut liksom! Jag fick också den viktiga lärdomen att jag faktiskt kan göra något åt jobbiga känslor genom att röra på min kropp och att jag mår gott sedan även om det inte var lätt att ta sig ut och iväg alla gånger!

Nu har det faktiskt blivit så att löpningen (det låter bättre än joggingen, även fast jag knappast kallar mig löpare ÄN ;-)) har tagit över. Den är det bästa jag vet när det gäller träningen! Styrketräningen har halkat ner på andra plats, men kommer alltid att finnas där som komplement för den är viktig för att förebygga skador och hålla kroppen frisk och stark!

OCH sist men inte minst - Jag tränar av GLÄDJE idag! Kroppsfixeringen är borta! Jag njuter och mår gott av livet! Jag äter vad jag vill och tränar för att det är KUL! Det gör mig så himla lycklig och glad!

Alla kan! Det är aldrig försent! Å det finns verkligen något för ALLA! :-D

Vad är DIN favoritträningsform?