onsdag 18 maj 2011

Sanningen vs verkligheten


Det här kollektiva medvetandet eller vad vi nu ska kalla det, det kan vara bra att inte köpa allt alltid, allt som sägs, skrivs, allt "hur det är och ska vara". Om tusen människor säger att "såhär är det" - blir det automatiskt till en sanning då?

Nä, så behöver det verkligen inte vara! Det är bra att vi kan få reda på saker, finna inspiration och vägledning. Bra att få andra människors synpunkter på saker och ting, ta in dem, känna på dem en stund och ta till sig dem, eller kanske förkasta dem, eller något där mittemellan, eller kanske lite beroende på vilken period i livet man befinner sig i just där och då.

Men lite vanligt sunt förnuft är alltid bra! Att inte alltid köpa allt vi hör. Att tänka till och ifrågasätta lite då och då. Är det verkligen så? Behöver det vara så? Och vad är rätt för just MIG?

Det är också bra att tänka till såna gånger då människor kanske kommer med icke konstruktiv kritik. Om en människa talar om för dig att du är ful eller dålig, tror du på det då? För det behöver du ju verkligen inte göra!

Minuten innan det sades och minuten efter är du fortfarande precis samma person! Varför då låta en sådan onödig grej komma åt dig och göra det till en sanning, då det inte har något med verkligheten att göra?

Om någon säger konstruktiva eller bra saker till en, då är det dock bara att suga åt sig! Det kan aldrig bli för mycket av det goda på den fronten enligt mig!

Ibland är det bra att ifrågasätta sina egna "sanningar" också! De sanningar vi har i våra egna huvuden överensstämmer inte alltid med verkligheten!

För att ta ett litet exempel bara: Om du går på stan och möter en människa du känner och hejar och den människan inte hejar tillbaka och du blir sur och tänker: Vafan är det med en där högfärdiga typen nudå? Stopp och belägg, så behöver det ju faktiskt inte vara bara för att du nu tänkte den tanken i ditt huvud!

Människan i fråga kanske lyssnade på musik? Gick å funderade på nåt och inte ens noterade dig!

Själv tycker jag mig märka att ju tryggare jag blir i mig själv, desto mindre av min tid och min tankeverksamhet kretsar kring det där egot! Desto mindre fastnar jag i det där konstiga tänket att "hela världen kretsar kring mig".

Nu tog det tvärstopp, typiskt mig och mina flow och tvärstopp! Men det var väl precis de där orden som ville ute då! Jag får väl tillägga sen om nåt mer pockar på och vill ut! :-)

3 kommentarer:

k sa...

va smart du är!

det är lustigt att jag hittade hit. jag sitter just nu själv i en stuga på landet för att jag vill förstå mig på mig själv och livet sen jag kommit fram till vikten av sunt förnuft och att våga ifrågasätta allt som jag blivit tillsagd "är" på ett visst sätt och istället tänka själv.

upplever också precis som du beskriver att jag känner mig tryggare i mig själv när jag når egna insikter istället för att lita på att andra har rätt.

att jag lyckades hitta dig som skrev om såna här saker när jag googlade på "sanningen om verkligheten" i tro att jag skulle finna något helt annat, var minst sagt ett roligt sammanträffande tycker jag. kände mig tvungen att berätta det :)

livet blir verkligen intressant när man börjar ifrågasätta sin tro på saker och ting, blir sin egna auktoritet och skapar sina egna insikter. det är roligt att se att någon annan tänker likadant.
lycka till!

/kristoffer

Susanne Löfgren sa...

Lustigt att du skriver att du sitter i en stuga på landet! Jag har ofta tänkt tanken på slutet att jag kanske ska bli nåt slags eremit och flytta ut i en stuga i skogen.

Men jag hoppar gärna hit och dit i tankar, känslor, och gör lätt impuls-grejor. Ibland är det inte att landa för mig, ibland flyr jag. Men jag kan aldrig fly ifrån mig själv. Kanske vore det just därför bra för mig att våga möta mig själv fullt ut - med allt jag är!

Jag är så känslig för alla intryck omkring mig. För några dagar sedan tänkte jag att nu säger jag upp gymkortet, säger upp internet, osv osv. Men nu försöker jag att landa i tankarna istället för att vända upp och ner på mitt liv. För sånt kan sannerligen också stressa mig.

Jag är ofta svart eller vitt, allt eller inget. Just nu känns allt bara som kaos och förvirring i mitt liv. Men jag tror att det behöver röras om ibland i livet för att något annat är på gång/ ska få plats?

Den enda som kan hindra mig/begränsa mig, är ju jag själv!

Egentligen vet jag på många sätt hur jag vill leva mitt liv! Å det trsgiska är att jag fortfarande är rädd för vad "alla andra" ska tycka. (Men förvisso medveten om det iaf)! Hela världen kretsar inte runt mig.

Det finns inga människor som är fel tror jag, bara människor som är olika! Å jag kan bara ta ansvar för mig själv och skapa ett bra liv så gott det går efter de förutsättningar jag har. Det går bättre ibland å inte lika bra ibland..

Nu tog det tvärstopp igen i skrivandet! Kanske blev det nåt vettigt, kanske bara rappakalja!

Ventilera fick jag iaf! =) Lycka till du med! :-)

k sa...

ja, visst är det skönt att prata av sig ibland? och vad som är rappakalja för någon är en mycket god kvällsunderhållning för en annan :)

jag känner verkligen igen mig i beteendet du beskriver, förvirring, men samtidigt kapabilitet att ta tag i sig själv och alla dessa drastiska idéer för att på något sätt bara göra nåt!
är det inte vackert i sin dumdristighet på något sätt?

jag tror inte man ska vara rädd för att vara drastisk. tror inte det handlar om vad man gör, bara ATT man gör nåt. visar du universum att man vill att något ska hända, så händer alltid något, det är ofrånkomligt!

imorse så kände jag mig tex uttråkad och rastlös, så jag bara började googla på måfå så plötsligt ramlade jag över din blogg som ju var helt i min smak. så jag tog vara på vad universum gav mig och så var det problem solved. svårare än så behöver det ju inte vara? :)

jag är helt övertygad om att den som söker med en ärlig intention att vilja finna, alltid finner, i stort som smått. kanske inte det den tror den vill finna, men alltid just precis det man behöver i den stunden man behöver det. det är bara en fråga om att hålla ögonen öppna och hela tiden vara mottaglig för att lära sig nåt eller ta till vara på vad som än uppstår, eller våga följa med, om rörelsen tycks vilja föra en ut i en stuga på landet? :)