Läste min vän Sigfrids braiga blogg tidigare idag, där han skrev så vackert om sex. Det är så fullkomligt naturligt och så vackert. Varför har vi gjort det till något så fult? Något onaturligt som ska hyssjas ner? Det har blivit så tekniskt, ställningar å leksaker hit å dit. Var är det äkta? Det vackra? Själamötet? Som Sigfrid sätter ord på så himla bra, det är ren poesi.
Funderade lite kring det idag. Å apropå sex, så känns det oerhört avlägset! Det känns verkligen som att jag aldrig mer kommer att ha det i hela mitt liv (med någon annan that is...). Det känns som att jag aldrig kommer att vara i en mans armar igen. Det är inte något dystert över det, det känns bara inte så, och det känns helt okej, alldeles bra!
Kanske det inte bara är tid för det just nu? Jag är så innesluten i mig själv och min härliga kärleksaffär med mig själv! En fin livslång kärlek! :-) För första gången längtar jag faktiskt inte (sällan, så gott som aldrig) efter någon i mitt liv - på det viset. Det är så befriande och skönt! :-)
Jag njuter här och nu - allt har sin tid!
2 kommentarer:
♥♥♥
Hmm... ja vi får väl se hur det blir med ev gubbe, rätt som det är brakar det löst och det gubblösa livet är förbi.
Annars har vi ju en del citat i släkten. "En kvinna behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel" - Birgit Amrén
eller "den som tycker att sex är det skönaste som finns har aldrig varit riktigt skitnödig" -Bengt-Erik Almgren.
Skicka en kommentar