I den västerländska kulturen finns det en vanligt förekommande föreställning som har gått i arv från generation till generation, en föreställning som många av oss har trott på i hela vårt liv. Vi har ärvt den falska föreställningen att om vi bara har det vi längtar mest efter - vår perfekta partner, perfekta barn, det idealiska arbetet, hemmet, kläderna och bilen, den senaste utrustningen och de senaste grejorna, och har gott om pengar - DÅ kommer vi att kunna göra det vi alltid har längtat efter att göra - uppleva romantik och kärlek med vår partner, leka kärleksfullt med våra barn, åka på semester till exotiska platser, ha mer fritid, lyckas bra i idrottstävlingar, bli mer produktiva i vårt arbete, äta på de bästa restaurangerna, gå på de bästa festerna, umgås med rätt sorts människor - och då kommer vi äntligen att kunna vara sådana som vi alltid har längtat efter att vara - framgångsrika, självsäkra,trygga, välbeställda, till freds, lyckliga, hela - vårt sanna jag.
Det verkar som om vi alla har gått med på premissen att genom att ha de här sakerna blir det möjligt för oss att göra det vi alltid har velat göra, och då kommer vi att känna oss nöjda och självförverkligade, så att vi till slut kan vara allt det vi är kapabla att vara.
Det är som att vi alla har blivit programmerade till att tro att livets yttre, materiella sida ska ge oss vår självuppfattning. Vi har inriktat oss på saker som alltid tycks ligga utom räckhåll för oss, och det påminner oss ständigt om att vi kommer till korta. Vi känner oss missnöjda med livet, och vi lägger skulden på livet för att det hindrar oss från att förverkliga oss själva och hitta den känsla av egenvärde som våra ägodelar var avsedda att ge oss.
Sedan vi fick TV har vår strävan efter att skaffa oss materiella ägodelar ökat bortom all kontroll. I sina ansträngningar för att få oss att köpa deras produkter har tv-annonsörerna idealiserat ägandet av materiella ting. Vi blir ständigt bombarderade med glättiga bilder, stereotypa symboler för hur "riktig" framgång ser ut: dyra designerkläder, toppmoderna apparater och datorer, statusbilar, osannolikt snygga kroppar formade av genialiska plastikkirurger, perfekta leenden byggda av dyra tandläkare, urtjusiga palatsliknande villor som man bara har råd med om man tjänar tio gånger mer än vanliga människor, och så vidare. Klyftan mellan vår nuvarande livsstil och den livsstil som vi anser att vi förväntas ha har ofta ökat så mycket att skillnaden blivit absurd, och de här uppskruvade förväntningarna har bara stärkt vår neurotiska strävan.
Vi vill alla tycka om oss själva. Vi vill känna oss lyckliga och till freds, och samtidigt har massmedierna - ja det mesta av den moderna reklamen som sänds i tv och radio och publiceras via tidningar, magasin, reklampelare och böcker - programmerat oss till att tro att den enda vägen till denna tillfredsställelse är att skaffa sig den livsstil som den förespråkar.
I vår tvångsmässiga strävan efter att uppnå den livsstil som annars tycks ligga utom räckhåll för oss har många av oss skaffat oss stora skulder. Men sådana skulder och de påfrestningar de orsakar gör bara vår olycka värre i och med att de befrämjar våra beroendemönster. För vår längtan tar aldrig slut och vårt neurotiska beteende bekräftar bara det vi är mest rädda för; att vi inte har det som krävs, att vi är förlorare och är oförmögna att skapa och hålla fast vid det sanna och varaktiga välstånd som vi längtar efter. På så sätt befäster vi den onda cirkeln av att uppleva misslyckande och vi fortsätter att förgäves kämpa för att fylla tomrummet inom oss med mer och mer saker.
Sanningen är att ingenting som vi kan uppnå kan ge oss det egenvärde och den varaktiga tillfredsställelse som vi söker. Vi vill alltid ha mer, nytt och annorlunda - och det blir aldrig tillräckligt. Föreställningen om att vi genom att ha kommer att kunna göra vad vi vill och vara dem vi verkligen är, är en av de största lögner som mänskligheten har lurat sig själv med. Den är inget annat än en villfarelse!
Sanningen om ett sunt välstånd är att det i själva verket fungerar precis tvärtom. Istället för det gamla paradigmet om att ha - göra - vara, uppstår sann manifestation i motsatt riktning, genom att vara - göra - ha.
När du gjort dig av med de blockeringar som skymmer din sanna potential och är fullständigt öppen i ett fält av möjligheter, kommer denna medvetna närvaro helt naturligt och utan ansträngning att leda dig till en sund manifestation av de materiella sakerna i livet. När du är vidöppen som rent varande leder det dig automatiskt till sunda, medvetna handlingar - görande - och det naturliga resultatet blir då en manifestation av det du innerst inne vill ha.
Att ha är helt enkelt en sidoeffekt av vårt varande och görande. Men även när kostbara materiella föremål och stor rikedom manifesteras i våra liv är det viktigt att komma ihåg att de bara är verklighetens modellera. Och modellera är alltid modellera: den kan inte ge oss en sann eller varaktig tillfredsställelse, och den kan inte heller ge oss vårt eget jag. Att tro det gör oss bara besvikna och desillusionerade.
Har du någonsin undrar varför vissa kändisar som på ytan tycks ha allt - berömmelse, rikedom, prestige, bilar, lyxvillor, resor - många gånger har svåra missbruksproblem eller till och med begår självmord? Det beror ofta på att de också trodde på villfarelsen att de yttre tecknen på materiell framgång skulle få dem att känna sig hela och tillfreds med sig själva och livet. De har ofta lagt ner hela sitt engagemang och enorma mängder tid och energi på sin strävan efter att uppnå sitt drömliv, att "få allt". Men när de sedan hade fått allt och fick göra det de ville, gav det dem ändå inte det de egentligen sökte: en känsla av äkta varande - upplevelsen av att acceptera, värdesätta och älska sig själv och finna sin verkliga storhet som människa. De insåg att alla deras försök att hitta något meningsfullt och permanent hade varit lönlösa. Deras dröm gick i kras och de kände sig tomma och värdelösa och desillusionerade. I denna hopplöshet och förtvivlan kunde de inte se någon väg "hem" och de tog istället till droger eller självmord för att hitta en utväg.
Att tro att de yttre tecknen på framgång, ja i själva verket tro att någonting utanför oss själva kan ge äkta tillfredsställelse, leder bara till olycka och gör oss kraftlösa och tomhänta så att vi går miste om det äkta varande som vi egentligen söker.
Var du någonsin med om att dina föräldrar köpte en ny bil när du var barn? Minns du hur det kändes - med alla samlade runt den, allas kommentarer om bilens utseende, bekvämlighet och goda egenskaper? Och minns du hur tillfredsställande det lät första gången när ni stängde dörrarna och hur speciellt det kändes att köra iväg med den första gången tillsammans med familjen? En kort stund kändes det verkligen härligt och spännande.
Men minns du hur det var några veckor senare, när du kom hem från skolan och gick rakt förbi bilen och knappt lade märke till den, inte ägnade den någon särskild uppmärksamhet, som om den bara var en orörlig metallklump vilken som helst? Det beror på att den här första känslan av tillfredsställelse aldrig varar, och någon del av dig hade redan räknat ut att bilen egentligen inte kunde ge dig någonting av värde. Den var bara ett föremål bland många som kommer och går i livet.
~ Brandon Bays & Kevin Billett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar