söndag 4 oktober 2009

Älskade lilla jag!

Åh denna underbara starka härliga kärlek! Det är den värsta, den bästa, den svåraste och den ljuvligaste kärleksaffären i hela mitt liv!

Kärleken till mig själv. Det har varit och det är fortfarande en brottningsmatch då och då! Men jag känner mestadels lugn, frid och äkta, stark och sann kärlek i dessa dagar! Jag har slutat brottas och börjat att omfamna mig själv istället! Det är fantastiskt och helt underbart!

Att se på mig själv med kärleksfulla ögon, det fyller mig med alla möjliga starka känslor och det får mig att såväl skratta som att gråta! Jag är en underbar själ som bor i min kropp denna tid på jorden.

Jag har under så många år av mitt liv lagt krokben för mig själv. Hånat mig själv. Hatat mig själv. Förpestat min egen tillvaro och gjort allt så svårt. Jag skapade det helt själv med mina tankar.

Ändå gjorde jag så gott jag kunde just där och då, och jag har förlåtit mig själv för detta! Jag ångrar ingenting i mitt liv, för det har gjort mig till den jag är idag! Jag känner och jag VÅGAR känna! Jag vågar vara den jag är idag och jag står upp för mig själv. Jag respekterar mig själv.

Jag har så mycket att ge, både till mig själv och till andra och jag får så mycket tillbaka!

Jag är så innerligt tacksam över att leva och finnas och över att vara just jag! Det är fantastiskt och underbart!

Tack för att jag finns och för att jag är jag! :)

4 kommentarer:

Emma sa...

jag önskar att jag vore lika stark som du, du säger alltid så kloka saker.

Monika sa...

Jag blir så glad och mår så himla bra av dina fina ord till dig själv. Du ger mig styrka genom att skriva & berätta om din egen inre styrka.
Du är en underbar människa & jag är så tacksam för att du finns. Du sprider sån glädje & ljus till mig, du berör mig i själen och det känns toppen! Tack för att du delat med dig av dina innersta tankar, du anar inte hur mycket det hjälper mig i min egen inre process, TACK vännen!!
Glöm aldrig att du är en värdefull människa värd att älskas!
Varma kramar/ Monika

Susanne Löfgren sa...

Emma - min väg hit har varit allt annat än spikrak och först nu, vid 30 års ålder, har jag liksom hittat igen mig själv! :)

Fokusera på att tänka snälla, fina tankar om dig själv! Beröm dig själv för att du är just du och för allt det som just du är! Och tillåt dig att känna alla känslor! Vissa dagar behöver man få vara liten och svag. Livet är inte att vara perfekt på något sätt och alla gör vi så gott vi kan utefter de förutsättningar vi har just där och då! :)

Du är en fin och klok person! :)

Susanne Löfgren sa...

Monika - åh tack för dina värmande underbara ord! De är som balsam för min själ! Jag kan bara säga detsamma! Du är så otroligt äkta och underbar! Den kontakten jag har med dig ger mig så otroligt mycket! Jag är djupt tacksam över vår vänskap, den kändes helt självklar ända från första början och känns inte som en slump!

Jag önskade att möta en likasinnad och universum hörde min önskan! :D Kärlek och ljus i överflöd till dig!! :) Mina varmaste kramar! Tack för att du finns!