Ser du alla människor omkring dig? Eller ser du bara vissa utvalda? Ser du individen i varje liten människa? Sträcker du ut en hjälpande hand någon gång? Ser du mannen utan hem? Ser du kvinnan som rotar efter burkar i en soptunna? Ser du flickan som sitter på bussen och snyftar? SER du dem? Lägger du märke till dem? Eller blundar du? Väljer att inte se dem?
Jag har blundat. Sprungit förbi. Inte låtsats om. Jag skäms över mig själv! Jag trodde jag var så jävla bra. Det är jag inte! Jag har sett ner på människor, nedvärderat dem! Utan att ens ha reflekterat värst mycket över det! Vad får mig att tro att jag är bättre än dem på något sätt? Jag har tänkt på dem, känt för dem, "låtsatsbrytt mig", men inte fan har jag ägnat dem en BLICK! Ett ögonkast! SETT på dem eller sagt något! Sprungit förbi eller ignorerat. Och därmed har jag nedvärderat dem! Jag känner mig rutten på insidan! Hemsk!
Varför missar vi så sällan själva individen? Varför ser vi den där ytan, gör en snabb bedömning och ger inte resten en chans??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar