torsdag 25 juni 2009

Hemska provrumsbelysning!

Varför är det alltid sådan hemsk belysning i provrum? Man känner sig ju inte det minsta vacker, varje liten skavank belyses och man undrar i sitt stilla sinne "SER JAG UT SÅHÄR???" Det är verkligen ett I-landsproblem och jag ska vara glad att jag inte har värre saker att bekymra mig om. Men funderar ändå. De borde ju sälja mer om de hade lite snällare lampor?

Nåväl, nu ska jag försöka släppa det där! ;-) Hittade en tokfin klänning som jag ska ha på mig på bröllopet på Lördag och det är jag glad över! Nu är det bara att fixa present som står kvar på att-göra-listan tills helgen! :-)

Nu hundpromenad, och sen jobb! Sista natten - äntligen!

Kärlek!

5 kommentarer:

Jennie sa...

Haha! Exakt samma känsla hade jag dan före midsommar när jag panikprovade kläder inför ett bröllop. Jag såg värre ut än vanligt och allt satt fel! Domus måste ha världens elakaste provrumsbelysning, första och sista gången jag tittar på mig själv i en spegel där iaf. ;)

Susanne Löfgren sa...

Haha, jag hade oxå bröllopspaniks-provning! ;) Ska på bröllop imorn! Nu är d "bara" present kvar att fixa! Framförhållning, vad är det?? Ska sova endast 3 tim idag för att vända dygnet, så d får bli solbrillor på stan.. thank gooood för den som uppfann såna!!

Tror jag såg dig i din taxi idag (stalker-susanne hehe) om d inte var nån annan tjej som körde! ;)

Provrumsbelysning suger fett!!! Nu ska jag spegla mig hemma istället! =)

Jennie sa...

Hahahah presenten var iaf fixad i någorlunda god tid för in del så det kändes skönt. ;)

Jaså?! Vart såg du mig då!? Jag är tokblind när jag jobbar, ser ingen! Sen så har jag väldigt svårt att känna igen folk privat som jag oftast träffar på jobbet annars, som du då som har "uniform" när jag träffar dig. Lika med andra chaffisar, man känner knappt igen de då de är privata. xD

Susanne Löfgren sa...

Typ vid folktandvården var d ;) Haha jag är oxå lite sådär, man är ju van att se yrkesfolk i sina uniformer!

Eller som en statoilkund när han såg mig på affärn; han tittade på mig som att han kände igen mig, såg lite undrande ut och skrek sen till: Men det är ju duu! Jag kände inte igen dig MED KLÄDER PÅ! Jeeesuuus! Undra vad folk omkring trodde?!?! Han menade ju med privata kläder - såklart.. vilket JAG förstod, men det lät sannerligen fel! *S*

Jennie sa...

AAAAAHAHAHAHAHAAHH!!! Gud va kul! ;D